Elvira
skriver och skriver.
Ibland blir det dikter. Här är några av dem - gamla och
nya omvartannat.
Somliga har titlar, medan andra kommer som de är. Det märks
nog.
Hör gärna av dig om du får någon känsla
eller tanke! elvira@rosnix.net
Jag
är ett ensamt fartyg i en simmig vattenpöl
som söker efter livet i en stimmig vårmiljö
Mitt segel ägs av våg och vind, jag råder inte alls
Jag skulle vilja styra själv och önskar mig en köl
Jag är en ensam droppe i en ändlös ocean
och önskar mig en vän eller åtminstone en kram
Jag känner mig så udda jämt och ofta utanför
Jag drömmer om ett umgänge med någon likadan
Jag är en ensam seglare i livets himlarymd
och känner hur jag faller fritt i världen, utan tyngd
Min trygghet är min existens, jag tvivlar inte ens
Att längtan och mitt liv är ett, det är mitt bästa
fynd
Jag är en sångarfågel i en bullrig bilmiljö
som saknar sommarvisor vid en rofylld skärgårdsö
Men har jag vingar, kan jag flyga! och jag lämnar gärna stan
Jag skall bege mig härifrån, till närmsta
fågelsjö!
¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿
Du tänker: "Min är makten - jag är
värd att vara bäst"
Hon sitter här och är ditt offer och kan inte se din tanke ens
I hennes hjärta lämnas rum för dig
Men du ger inte någon plats för den som inte hotat dig
Du lever i ett tävlingslopp och armbågar dig fram
Dör du är rädd att misslyckas om du ger nån din
hand
Du gör henne till ett offer som du gratis kränker
Din frihet bildar stängerna i hennes trånga bur
de som hennes tillvaro inskränker
Hon ger dig kärlek och får ris tillbaka
Ditt hjärtas is och blickens falska spel
Du tycker inte hennes skit på något vis är ditt fel
Vem har rätt, ja vem har rätten på sin sida?
Du med självklar medvind eller hon med kärleksbröst?
Vem sätter sanningen och gränsen?
När skall de förtryckta sammansluta sig till sist?
En frusen pyramidbotten som reser sig mot dina
falska regler, blir mäktig nog att rasa hela spelet!
¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿
Låt detta bli en brytning nu!
ett uppbrott för att rädda ditt skinn
Spar din själ för kärleks skull
av helig kärlek till dig själv
För jag har hoppat av mitt liv
ett kliv och jag har tappat fästet
mest ett eget val men det jag mist
gör ont och det är svårt när det blir tomt
Ånger hjälper ej tillbaks
Livets film är riktad framåt
Din ångest blir till ingen nytta
Låt detta bli en brytning nu!
¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿
GLAD DAG
En ny penna att skriva med
att binda bokstäver till ord
en penna till sällskap
en kompis som lyssnar
AKUTA SYMPTOM (NO NAME DESEASE)
Kalla händer
svettiga fötter
hackande tänder
slem i gommen
torrt i munnen
klibbiga läppar
svälja hela tiden
pruttig mage
stela knän
darriga axlar
svettig under armarna
pirrig i magen
svårt att andas
kissnödig gång på gång
ryser ibland
_
_
/
\ / \
| |
\ /
\ /
v
Älskade
Om
du bara ville
skulle
det bli
slippa
tvekan
sårande
tvivel
Det
jag vill ha
är
kärlek
Ger
du så tar jag
Det
är min tur nu
________________________
Livet!
Snart är det slut.
Några dagar
ett par minuter
sen förbi - för gott
Människan förblir hos Gud
Arma, korta jordeliv
Underbara livskraft
Gud, håll mig vid liv
________________________
Min vän
Du är ett rosenblad i vinden
och jag vill hålla dig en stund
Ett rött blad i min
varma hand
och jag känner banden i mitt hjärta
Länge skall du leva hos mig
och din doft i mina kläder
Jag vet just nu precis vad jag vill ha
Du är min endaste önskan
Om jag ber min Gud
och jag viskar i min kudde
och jag sjunger in i skogen
Säg, kommer du att vilja stanna?
Å, min vän, det finaste jag vet
se mig i den blåa himlen
och lyssna att jag viskar till dig
så vet du att jag menar kärlek
¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿¿
TVIVLET
När all min kärlek och allt mitt hopp,
min tid och mitt beslut
ligger i din hand,
då vill jag inte släppa
Jag vill hellre hålla mig kvar
krampaktigt
än att släppa taget
Fast jag vet
att det inte behöver vara det rätta
När någon ger mig
min sanning då
vill jag bara springa
vänder mig om
flyr.
till mitt trygga flyr jag
till det falska
bort från mig själv.