|
Big Wheel 2001
Inledning
Tidigare färder
Min första cykeltur längre än en dag blev först år 1999, när jag och Elvira
tog en fyradagarstur till vänner och sevärdheter i Norduppland:
Den gäckande natten vid Rastsjön, solskenet utanför smedjan i Österby,
de många milen grovt grus på väg till Gimo, åskan i Östhammar och
vännen Ella-Maja i Valö.
Nästa år åkte vi med Kristin till Karlskoga i Värmland, där hennes
morföräldrar bor. Till denna resa hade vi fått låna en 65-årig men pigg
grön tandem av cyklehandlare Leffe - tack! På denna och min blåa
Crescent åkte vi Uppsala - Stockholm - Katrineholm - Hallsberg -
Degerfors - Karlskoga - Kristinehamn på sju dagar. Till denna resa hade
vi lånat gula "Turist och Cykelguide" och följde Sverigeleden så långt
det gick, ibland längre.
Våren 2001
I år började vi (eller kanske snarare jag) drömma och planera långt före
vitsipporna slagit ut. Motion och stillhet alla
mil, naturen, friheten, kartan, regn och gemenskap, sol och rörelse. Allt är möjligt.
En tandem vore inte dumt, det visste vi sen föra året. Problemet var att Crescent
nyss tredubblat priset på sin, till 15.000 kr. Lite väl mycket.
Ut på nätet och leta. Tycks vara ont om tandemhojar.
Konstiga cyklar
Troligen var det under detta letande som jag hittade den roliga
föreningen HPV Sverige och dessa konstiga cyklar. En
efterhandskonstruktion är att min genomsökning av det mesta i tandemväg
nådde till David Larringtons
tandemsida. Kan tänkas att jag kom ihåg från förra året också, när
jag på vakt i Hallsberg träffade ett holländskt par på väg i
motsatt riktning. Tjejen hade en snygg gul cykel, med tramporna längst
fram på ett spröt.
På HPV Sverige:s hemsida hittade jag en trevlig maskin (också den
holländsk) till salu, i Göteborg. Fast dit skulle vi väl ett gäng och
demonstrera? Borde gå att kombinera på något sätt.
Upp till tramp Till sommaren skulle denna del av världens
mäktiga gubbar träffas i Göteborg, och Person skulle visa upp sitt bästa
ansikte för hitresta president Bush, och visa honom de jublande
folkmassorna. Dock var vi ganska många som inte höll med. Gröna, röda,
svarta, lila och även blå runtom i landet började förbereda
välkomstgrupper för pamparna. I Uppsala ordna Ickevåldsnätverket och
Grön ungdom en ickevåldskurs i demonstrationsvett och civil olydnad.
Ett gäng från Fältbiologerna / Friends of The Earth i finland skulle cykla
Finland - Göteborg och sen runt Östersjön, och sökte svensk guide. Så blev
jag inkopplad.
En röd tandem
Åter i tandemfrågan, så satt jag sista maj på SL-bussen utåt Ekerö
för en annons om ett lager amerikanska cyklar på utförsäljning hos ett
mindre företag. Det visade sig rimligt, så jag såg ut en cykel, röd med mixte-ram både fram och bak (bra för tjejer som inte gillar diamantram). Cykla hem senare.
Blommorna ute vid stora vägen luktade härligt i kvällen. Klockan
22.20, rätt i tid, kom SL:s ledbuss. Väl framme på centralen hade tyvvär
sista tåget hemåt gått. Efter att ha sett hur några tågluffare schasades
ut från passagen mot Cityterminalen gav jag upp tanken på att övernatta
på centralen, det verkade alltför svårt. Fick alltså stå i kö med rökande
tråkmånsar till Swebus dyra nattbus och åka motorväg hem istället. Jaja.
Nattcykling
Dags att hämta cykeln. Första juni kom killen som sålde som avtalat
till Odengatan, med cykel i ett paket, överdriven amerikansk handbok och
ett kvitto, jag med tretusen kronor. Observatorieparken är sen ingen bra
plats för hopmontering, men fick jag plats i trädgården hos Karin och
Jan, min faster på Luntmakargatan.
Efter letande i ett studentfordon-igenkorkat Stockholm,
efter någonstans att lämna fyra kvadratmeter kartong till återvinning
cyklade jag ner till Huddinge, där en släkting till Elvira tog studenten.
Vi blev kvar fram till 21-tiden. Två generationer cykelkunniga släktingar
inspekterade cykeln (och fann den förvånansvärt bra för att vara amerikansk
varuhuscykel), hjälpte till med tips och fasta nycklar i tum-storlek.
Avresan började i lätt regn. Här uppfanns också cykeldatorcépen: en
snutt plast och lite gummiband skyddar mätaren från blöta. Vi hann
precis, innan stängning vid 22, in på en Konsum för viss bunkring. Vid
24-tiden satt så två Sverigeledsresenärer, något frusna, vid Huvudsta och
drack filmjölk. Skulle vi ta nattbuss / tåg hem eller tordes vi? Vi
fortsatte. I månljuset vid Haga träffade vi först en samling vilda
kaniner, därefter en trevlig nykter kille på väg hem, som vi frågade om
vägen om först (Sverigeleden tar många krokar).
Vi måste ha varit en osannorlik syn: klockan fyra på morgonen, jag
med flera lager tröjor, Elvira invirad i filten men likväl trampande.
Vid Skånela tog äntligen bebyggelsen slut. En skogsbevuxen åkerholme gav
oss möjlighet till sömn. Granris längst ner, därefter jag, Elvira och
överst filten.
I Märsta var änderna sedan länge vakna när vi cyklade förbi
dammarna. I år tappade vi faktiskt inte bort oss. Vid 12-tiden var vi
hemma på Studentvägen igen, åt, tvättade ansiktena och sov skönt middag.
(Detta, och föregående tur med övernattning i Märsta, kommer i
perspektiv när jag numera - 2005 - brukar cykla Uppsala-Stockholm på cirka tre
timmar.)
|