|
Big Wheel 2001
Uppsala - Linköping
Uppsala - Mörkö måndag 4 juniDet är inte så lätt som man kan tro att få med en helt vanlig cykel på kollektivtrafiken till Stockholm, åtminstone inte om man ska följa alla regler SJ och vänner sätter upp. De något överambitiösa fantasierna om mässingsorkester och demonstrationer var som man kunde gissa bordlagda, men ett trevligt antal människor var i alla fall på väg till Vikingterminalen från Åbo. Elvira och Kristin skulle också med, men de gick kvar i skolan veckan ut. De skulle ansluta mot helgen, då turen borde ha kommit till Jönköping ungefär. Jag följde också med tillbaka till turen då - hade lovat att vara med (med tandemcykeln naturligvis) på mina bröders student, så tanken är att lämna min vanliga cykel på närmaste station vi kommit till på torsdag och kliva av där på nervägen för att köra ikapp. Jag hade packat kvällen innan och en hemlig del av morgonen också. Jag hade tyvvär ingen möjlighet att cykla ner dagen innan, så nu gällde det att hitta något sätt att ta sig kollektivt till Stora Staden. UL tar cyklar på bussen, likaså gör SL på pendeln från Märsta. Alltså borde man kunna åka till Arlanda, cykla till Märsta (det är nära) och ta pendeln in till någonting (Södra Station kanske). Tyvvär visade det sig att Arlandabussen är den enda som inte tar cyklar, trots löfte om motsatsen från trafikupplysningen ... Situationen räddades av en obyråkratisk chaufför på Swebus. Solen sken hett (gör den alltid det när man cyklar genom Stockholm?) när jag äntligen kunde sätta fast väskorna på fram- och bakpakethållare, rulla ner från Cityterminalen vid 9-tiden, och träffa de finska cyklisterna ute vid Vasagatan. StockholmVi kryssde över Gamla Stan och in mot söder med flitigt konsulterande av Cykelkarta Storstockholm. Jag bidrog med viss turistinformation, men vet inte riktigt om det hördes vad jag sa. Falafel-paus på Söder. Snart anslöt vi till Sverigeleden. Det är skönt att inte behöva titta på kartan i varje korsning. Dock fick vi istället stanna i varannan sådan för att justera någons cykelväskor, eller ta hand om andra saker fått för sig att börjar trilla av. Finnarna har lastat mycket på sina pakethållare, ibland inte ens med sidoväskor. Jag var den enda som hade pakethållare fram. (I och för sig var jag också tvungen att försöka laga min Clas Ohlson-väska som envisades med att åka in i bakhjulet) Vi drog igång rejält på raksträckorna vid Huddinge, och tappade som vanligt (dvs. precis som när jag, Elvira och Kristin cyklade förra sommaren) bort oss vid Huddinge Sjukhus.
På krönet av en lång uppförsbacke efter Tullinge flygfält tog vi paus för stretching, chips och avkylning några kilometer före Lida (populärt badställe för 08-or). SödertörnEfter Lida (med kort vattenpåfyllnad) byter Sverigeleden snabbt till grusväg modell tjälskott. Det var dock körbart, utom vissa problem för den som körde kärran (var det Hesu?). Ute ur Stockholm! Framemot kvällen bestämde vi att det var tid att fylla på den stora vattenkanistern i cykelkärran vid närmaste gård, och efter en odramatisk båtfärd (några hundra meter med gul Vägverket-färja) hittde vi ett fält lämpligt som lägerplats på Mörkö innan det blivit mörkt. Någon funderade över vilket skrämmande ställe vi hamnat på: "Mörkö" på finska betyder "spöke". Hursomhelst gick det rätt bra att sova, tre per tält. 68,1 km 4:21 på sadeln Max 47.2 (antagligen i backarna kring Lida) Mörkö - Lundaskog tisdag 5 juni
På morgonen satt vi på halmstubben mellan tälten, värmde gröt i spritköken och höll rådslag om dagens planer. Tid fanns även för konstnärlig verksamhet, då framför allt som ritande av cykel-skyltar med upplysande budskap på allehanda språk. Uppbrott, avgång 11.15 (lite sent kanhända). I den lilla orten Silla i Östergötaland badade vi. Första gången i år för min del, lika kallt och lika skönt varje gång. Efter detta började allvaret - Kolmården - med en gigantisk uppförsbacke i Tuna efter Nyköping. Mitt i skogen var vi, och väl vattentanken var fylld slog vi läger, trötta men rätt nöjda. 80,0 km 4:32 på sadeln Avgång 11.15 Ankomst 21.00 Lundaskog - Norrköping onsdag 6 juni
Morgonens rådslag bestod i huruvida vi skulle ta färjan över Bråviken, eller fara genom Norrköping. Efter någon runda vann det senare, och efter backen ned mot Kvarsebo svängde vi då inåt landet. Krokek heter orten, men turistmagneten och stationen heter "Kolmårdens djurpark". Är man vegan är djur i bur inget trevligt. I en bur syntes också (man kunde tydligen vinna åbäket genom att skriva något klatschigt köpbudskap) Autosaurus jeepus, en art som knappast är bevarandevärd. Hela byn är annars på sned, och vi tog en välförtjänt rast i solen efter att ha besegrat backen upp mot station och centrum. Hur befogad misstro man än kan ha mot polisen, visade de sig kunna hjälpa till när en mycket liten nöd uppstod: tågstationens vattenklosett-rum var nerlagt, till skillnad från slika inrättning vid platsens närbelägna polis- och myndighetskontor. Vägen in längs Bråviken kantades av branta sluttningar och konstiga ekipage. Studenten i dag, håhå jaja (ekipagen alltså). Vid två små problem i Åby hittade vi respektive en något oseriös cykelaffär, och senare en jättevänlig dam som inte bara lånade ut nål och tråd till en trasig finsk packväska, utan också hjälpte med symaskinen. Tack! Vi slog läger vid en trevlig slänt i Skärlöta utanför Norrköping, vars enda nackdel var att även mycken hade upptäckt dess trevlighet. Uppenbarligen finns det knott med vänner i Finland också - de hade förberett med myggnät (finnarna alltså). 54,6 km Avgång 10.45 Norrköping - Linköping torsdag 7 juniSom kompensation för brist på cykelaffärer i går hittade vi tre stycken längs vårt intåg i Norrköping. Likaså tre poliser, möjligen de också på väg till Göteborg. De var rätt trevliga ändå, trots lite lite mamma- och pappamässigt förmanande om att inte köra motorvägen. Vi tog den vackra vägen längs ån genom staden. Vi körde förbi - tyvvär - ett av Sveriges märkvärdigaste hällristningsområden. Killarna i täten hade bråttom, men Päivi höll med om att vi borde stannat en stund. Skönt att bli förstådd. Jag började förstå också att Hesu och fler andra inte hade något emot vägar med mycket bilar, och att jag inte behövde leta upp bilfri cykelvägar lika noga. Är inte säker på att alla höll med i och för sig.Väl ute på större väg slog åskan till, och snart for vi fram med genom vatten från ovan, framifrån och underifrån. Någon hade hjälm för första gången på huvudet (i stället för i väskan). Några blev efter i gruppen, och snabba killar drog i förväg. Helis regnjacka skydde väl mot regn, men blåste också upp sig till en veritabel fallskärm, vilken inte underlättade framfarten. Till slut samlades vi dock alla och spred blöta regnkläder på en pizzeria i Norsholm, tio meter från stambanan och Göta Kanal. Vid en paus i en glänta i Linghem någon mil från Linköping tog jag tillfälligt farväl av turen, körde in till Linköping, parkerade och tog tåget hem. ca 48 km
|
